Årets Filmskådespelare gjorde den prisbelönta julfilmens huvudroll som en för alla bekant mommo - “Mycket som är igenkännbart, såväl i den här mommon som i de där situationerna”

Text: Anna Mellin
Översättning: Stella Laine

Den som Årets Filmskådespelare prisbelönta Leena “Nenne” Uotila lyser i sin roll som Ella-mummo i filmen Mummola. Tia Kouvos prisade regidebut har vunnit Jussi-priser och förtjänstfullt snurrat på festivaler runtom i världen. Filmen har även valts till Finlands Oscar-bidrag för priset för Bästa internationella film.

I början av året gav rollen Uotila även en Jussi-nominering för Bästa huvudroll. Ändå säger Uotila sig speciellt uppskatta erkännande från just skådespelare.

"Kollegorna vet vad det här arbetet verkligen är”, specificerar veteranskådespelaren med en över femtio år lång karriär på nacken.

”Karaktären försöker hålla i trådarna och se till att alla har det bra”

“Ella-mummo är en helt vanlig människa som inte riktigt kan läsa situationer rätt och som är lite enkel. Och söker också uppmärksamhet till exempel av sina egna döttrar”, berättar Uotila om sin rollfigur.

Karaktären är den typiska familjens tramsare, som tar på sig ansvaret för alla andras känslor, och samtidigt kanske försummar sina egna behov.

Mummola handlar om familjeträffar över generationsgränserna, om förväntningar på gemensam kvalitetstid och om att inte mötas – som Uotila konstaterar: “om tvångsmässigt gemensamt julfirande”.

Enligt Uotila hjälpte manusets igenkänningsfaktorer en att sätta sig in i situationerna.

“Efteråt känns det som att jag på något sätt bara slank in i den där personen.”

Mummola baserar sig på en kortfilm från år 2018 med samma namn, som prisbelönades både på Rakkautta & Anarkiaa -festivalen och på Tammerfors internationella filmfestival. Uotila spelade rollen som mummo även i kortfilmen.

Hon tycker att karaktären förändrades mellan filmerna.

“Kortfilmens karaktär var kanske på något sätt en mer stadsaktig person och hade mera koll, lite högre status enligt mig”, berättar hon.

Till att gå in i rollen hörde också att irra bort sig. Uotila berättade att hon funderat mycket, så till den grad att hon hade huvudet i molnen, på hurdan karaktären är.

“När Tia sa att de här människorna inte är särskilt rika, helt vanligt folk, så det grundade mig på något sätt.”

Långa tagningar, få bilder, mycket upprepning

En annan jordande faktor var enligt Uotila det exceptionella sättet som filmen gjordes på. Berättandet bestod av långa bilder i en tagning, där kameran inte rörde sig.

Under en dag hann vi inte filma mer än ett par bilder, och en bild kunde filmas till och med under flera dagar. Långa tagningar klipptes inte heller. Sättet att göra filmen möjliggjorde flera tagningar, och i upprepandet smalt överdrivet försökande bort.

Uotila prisar samarbetet med regissören. Enligt henne var Kouvo speciellt noggrann med filmens rytm och stämning. Ibland togs det flera tagningar, så att rytmen skulle bli som önskad.

Även bildplaneringen gjordes noggrant tillsammans med filmare Jesse Jalonen.

“Regissören regisserade inte hållandes i handen, men bilderna, rytmen och stämningen hade planerats med eftertanke.”

Filmen spelades in i Kouvos eget “mummola” i Tavastland, och skådespelarna bodde under filminspelningsperioden i samma hotell i Lahtis. Dagarna gick i arbetets tecken, och på kvällarna åt de tillsammans. En egen sorts filmbubbla uppstod.

“Där går det att koncentrera sig på att göra och att dyka in i världen på ett annat sätt. Det är väldigt viktigt för mig”, säger Uotila.

Urfinnen intresserar även utomlands

Filmens premiär ordnades i Berlin, och Uotila märkte snabbt att filmen väckte människornas intresse.

“När jag sedan gick och se någon annan film där, var det ett par, från kanske någonstans i Tyskland eller Italien, som satt på samma rad som sa att “Mummola, it was very nice”, så nu kändes det ju trevligt”, minns Uotila.

Mummola är ett uttryck för en lokal berättelse som resonerar, fastän en inte skulle vara insatt i finsk kultur eller julfirande. Uotila berättar att det internationella potentialet hade blivit klart för regissören och för producenten Jussi Rantamäki redan i framkallningsskedet i Tornio Film Lab.

“Alla sa att såklart intresserar det här. Saker är lika, kanske dricks det kaffe hos er och något annat hos oss. Där finns mycket som är igenkännbart, såväl i den här mommon som i de där situationerna”, säger Uotila.

Vissa av händelserna i filmen är även Uotilas egna julminnen.

“Jag har själv också hamnat vara julgubbe en gång. Jag kom nog inte in genom dörren, för jag var rädd att barnen skulle känna igen mig”, erkänner hon.

Som avslutning på intervjun prisar Uotila ännu sina medkandidater, och hälsar speciellt till dem som kämpar på i motvind på grund av arbetssysselsättningsläget.

“Jag önskar att alla skådespelare skulle komma ihåg att de är kreativa människor. Och att lite anarki aldrig är dåligt.”